ijustneverlearn

Fredagen den trettonde verkar vara en sån där dag som alla fruktar. MIn syster tyckte ju att det var oerhört fränt att ta studenten på fredagen den 13e. wow vilket event. Men till allas glädje (eller besvikelse) gick ju allt som det skulle även på den stora dagen.
 Jag tror väl inte speciellt mycket på det där med skrock. Okej jag måste erkänna jag går inte under stegar, o svarta katter som springer över vägen måste man ju skydda sig mot.
Men annaars är det nog inte så mkt som jag tänker på.  Fredagen den trettonde är min turdag med motiveringen att tretton är mitt turnummer  och då måste ju fredagen den trettonde vara den ultimata turdagen för mig. Som vanligt har det mesta gått bra och dagen har bjudit på många skratt och misstolk.
Jag skulle inte påstå att fredagen den trettonde inte är så annorlunda mot någon annnan dag under året (okej kanske julafton och liknande, men det är ju faktiskt speciella dagar!) Bara något påhitt för att man ska tro att allting ska gå skit just den dagen.
Vänta bara! Snart kommer fredagen den trettonde bli världens PR-grej. man kan skicka kort med 'olyckshälsning på fredagen den trettonde'. Fadet de låter ju taskigt, men det skulle inte förvåna mig om någon liten amerikansk gubbe kommer med det förslaget. skulle inte det bli bra? (Knappast)
Nej jag fortsätter nog vara frän o ha dagen som en turdag, men glöm inte VEM som sa att de skulle bli en PR- grej av det om det nu blir de ;)



(ja jag är trött o babblar mest just nu, men ingen tvingar ju er att läsa mitt babbel hähä)

Who'd'ya think you're kiddin'
He's the Earth and heaven to you
Try to keep it hidden
Honey, we can see right through you
Girl, ya can't conceal it
We know how ya feel and
Who you're thinking of.

tiomiljonerniohundrasjuttiotvåtusenåttahundra. 

Nej jag har egentligen inget vettigt att skriva och jag vet inte heller hur långt jag kommer skriva om ingenting idag.

Men just nu orkar jag inte, jag kan inte sova för jag tänker för mycket. Anledningen till mitt tänkande är nog mycket beroende på sjukhusbesöket imorron. Jag vet inte hur det kommer gå, men jag är i alla fall säker på att jag verkligen inte vill gå dit. Det är konstigt, jag menar visst jag har väl aldrig sett fram emot att gå dit (utom när man slipper en mattelektion kanske?) men för första gången bara vill jag inte gå dit. Jag orkar inte gå dit och lyssna på hur de försöker tala om för mig att jag gör fel att du får inte göra si och så.

Felet är bara det att de verkligen inte vet vad de pratar om. Menar visst jag har dagar när jag kanske inte gör de bästa för mig själv, men jag gör fan så gott jag kan. Jag har kanske 'gjort fel' 4 gånger totalt den här månaden. liksom 4 dagar?! Men de spelar verkligen ingen roll vad jag gör för mina värden är skit i alla fall och även om jag inte har gjort något fel är det jag som får skiten, de är JAG som har gjort fel.

Det är jävligt lätt för dem att sitta där  med pekfingret och säga att så för du inte göra och de här gör du fel. Men har de någon gång tänkt på att det är ytterligare än sak i mitt liv som jag måste hålla koll på. För fan jag är 17 år jag försöker leva mitt liv så normalt som möjligt och tror ni det blir bättre när ni sitter och säger att " ja de här va inte bra, det måste vi göra något åt, vad är de du gör fel"?

De hjälper inte mig ett skit. De HJÄLPER INTE ETT SKIT! Fatta att jag gör så gott jag kan, tror ni själva på att jag inte vill må bra? Det är så jävla lätt för alla att tala om för mig vad jag ska göra och inte, men ni har ingen aning om hur det är att leva med skiten. Ni ser de ur en faktabaserad synvinkel. Ni vet vad man får göra och inte, men ni verkar tydligen inte fatta att oavsett om man gör vad man ska funkar inte allt. Och jag vet inte vad jag ska göra åt saken
Jag vet inte vad jag ska  göra, jag vet inte vad jag ska göra när jag inte gör något fel och allt är skit ändå.

För första gången i mitt liv vill jag verkligen inte gå dit
vill inet lyssna på allt jag gör fel
vill inte höra vad som kan hända- tror ni inte jag vet de?!
Ni har ingen aning.

Mm.  Just nu kommer jag att vända ryggen till vissa människor. Det är egentligen inte något personligt, det handlar om att jag känner att man har varit för nära inpå mig. Jag behöver helt enkelt en paus- få andas lite.
Är man för nära inpå mig under en längre tid resulterar det i att jag blir irriterad. För att undvika konflikter vänder jag då ryggen till ett tag.
Sounds hard? - well that's life. bättre att jag vänder ryggen till under ett tag än att det uppstår konflikter. Ni vill inte hamna i en konflikt med mig.

just so you know liksom.

And when I break down and let you down, I hope you know I didn't mean to.

Just nu känns de sådär meningslöst bara. man gör samma jävla meningslösa saker varje dag.
Man går upp man går till skolan, lär sig förhoppningsvis ngt (man lär sig förvånansvärt lite i skolan, iaf jag. Jag har liksom tappat min motivation någonstans på vägen och jag har tyvärr inte hittat den än) När man kommer hem vad gör man? Jo man sätter sig ner o pluggar, ursäkta men vart har mitt liv tagit vägen?
"Du gör ju aldrig ngt, Johanna" de är den klassiska kommentaren från min far. vadå jag gör aldrig ngt? Jag sliter fan ut mig sj, jag har knappt ngt socialt liv längre. Jag blir totalt omotiverad av att allting ska vara så fruktansvärt förutsägbart, för att inte nämna tråkigt.

På gymnasiet har man inte ens tid att vara sjuk två dagar. Jag är sällan riktigt sjuk, men ibland så. För ett tag sen var jag  sjuk i 2 dagar, men tro fan att jag kan vara sjuk utan att hamna efter? 2 dagar = 20sidor matte att räkna. Är de motiverande? Jag kan inte ens vara sjuk utan att känna press. Jag mår dåligt, men jag kan inte ta tiden att lugna ner mig och bli riktigt frisk. Nae här är de 2 ipren o sen skruva på leendet o köra på som gäller. Hur fungerar det liksom, det är väl bättre om jag kan ligga ner i 2 dagar utan att se allt arbete som jag måste göra sen? Bättre att jag blir frisk så jag kan komma tillbaka igen va motiverad, istället för att springa runt omotiverad och prestera halvbra? Jag kan ju inte precis hjälpa att jag blir sjuk..

När man väl har hamnat så mkt efter är det ju inte direkt som man känner motivationen att ta igen det heller. Jag ska inte ljuga, matte är verkligen ett ämne som får mig omotiverad, kanske för det tar sån tid för mig att förstå det.  Jag har inga problem att fatta OM jag får tiden. Jag behöver sitta o traggla med talen,måste trycka in de i huvudet, men får jag tiden att göra de? Nej.  Och jag har ju inte direkt ngt val, jag måste ju gå vidare, för annars hamnar jag ju ännu mer efter och då förstår jag inte när jag ska börja med nästa område sen.  

 Om man inte fattar vad läraren går igenom är de ju inte direkt som man anstränger sig för att fatta heller. Vadå alla andra verkar ju fatta. De är ju inte direkt så att man sträcker på sig: ööh du jag fattar faktiskt inte de där... Hur många blickar kommer man inte få på sig då? O hur många kommer inte tänka : ursäkta hur korkad får man bli de där är ju hur enkelt som helst. JAHA MEN jag kanske är korkad då för jag fattar de inte, o om du tkr de är så jävla lätt kan du väl sätta dig o börja räkna då. Jag är väl här för att lära mig ngt? Visst så kanske man tänker, men man säger ju inte direkt speciellt mkt, man sitter där tyst o tänker shit jag fattar verkligen inte.  Sen KANSKE man fråga efter, eller så gör man som jag och sitter o har panik dagen innan ett prov för jag inte fattar.

Nu tänker säkert många: aa men du valde själv att läsa natur, JA de gjorde jag och JA jag visste att de skulle va tufft, men samtidigt tkr jag inte att det är rättvist att vi ska rusa fram på det sättet som vi gör.
Just nu är jag så totalt omotiverad jag har till och med funderat på att byta linje till ngt enklare, menar om de är lättare vf inte? Då har ju jag större chans att komma in på det jag vill sen. För som de känns nu kommer jag inte ha betygen för att läsa vidare på det jag vill och vf? För jag får mindre tid på mig. Är de inte bättre att byta linje då till ngt där jag får min tid, där jag kan få bättre betyg? 
Nej jag kommer inte att byta linje, men på en vecka har jag insett hur fel mitt beslut att välja natur
 va.

Det är som om man har uppnåendemål på sitt liv. 
Och för att sammanfatta de målen i en punkt: 
-Man ska vara perfekt på alla sätt o vis.
 Men ingen är perfekt och det finns nog inte ngt  jag hatar mer än när folk säger till mig att jag är perfekt. Jag är inte perfekt, kmr aldrig o bli. 
Jag kan inte lösa allas problem, ändå kmr många till mig o vill att jag ska lösa deras problem. Hur fan ska jag kunna lösa dem när jag inte ens kan lösa mina egna? Och varför ber jag andra lösa mina problem om inte jag kan lösa deras? 
Det känns fel att ösa över mina problem på ngn annan, men vad ska jag göra? Folk öser sina problem på mig. 

Jag har inte tid med mig själv längre, hur ska jag ha tid för andra. Min tid att slappna av ska väl vara på helgen. Men jag kan inte slappna av på helgen. Jag drar ut, fest de är väl kul. Men vad slutar det med? 
jag gör saker utan att tänka efter vad jag verkligen gör. Får mer saker på mitt samvete, mer att tänka på. så jävla korkat!  Så jävla dumt!

Och sen har jag den där beslutsångesten, kommer faktiskt inte besrätta vad det är om för ngn som läser kommer känna sig träffad, men för att sammanfatta det: Hur kan något som känns så rätt, kännas så jävla fel?
Jag vet precis vad jag vill, men det som gör det så jäkla svårt att säga vad jag vill är att jag vet att jag kommer få lägga ner så jäkla mkt tid. Orkar jag verkligen det? Är det värt det? Tänk om det inte blir lika bra som jag tänker o så har jag slösat bort min tid helt i onödan.. Nae vad är det calle brukar säga?: "Våga vinn".. Joo så är det väl.

Jag orkar inte bry mig längre. Orkar inte ta tag i saker. Orkar inte försöka leva upp till kriterierna att vara perfekt längre. Jag vill ta hand om mig själv för en gångs skull, jag vill kunna ta de lugnt, fokusera på ngt jag verkligen vill. För just nu kommer jag fan ingen vart.

"Kom igen så farligt är de inte"- joo de är precis så farligt, de är precis så jobbigt, de är precis så svårt. Jag vill sluta stressa, jag vill sluta ställa så höga krav på mig själv det leder ju ändå bara till misslyckanden hela tiden.

Presidentval på G i USA, joho så det har man fått höra ett bra tag nu.
Visst jag kan hålla med om att det är ngt väldigt viktigt eftersom även jag kommer att påverkas av vem som vinner därborta. 
Dock måste jag ärligt erkänna att jag inte riktigt förstår mig på dem här i Sverige som följer valet med stor spänning och sätter sig in i all information.  Okej man kanske tycker att politik är intressant, men när det är något som man absolut inte kan påverka?  ( ja jag har väldiga i-landsproblem, när jag sitter o stör mig på sånt här)
För mig skulle det bara kännas som otroligt slöseri med tid att sätta sig in i all den där informationen, vem som tycker vad. Menar jag kan inte göra något åt saken och säg att jag nu skulle satt mig in i informationen och så sitter jag o håller på en av kandidaterna.. va gör de för nytta? spelar ju ingen roll hur mycket du hoppas på att ngn av dem ska vinna. 
Jag lovar att det finns några här som tycker att jag resonerar konstigt, men jag tycker ju uppenbarligen att ni resonerar konstigt när ni bryr er så mycket.  Kanske reagerar jag som jag gör för politik inte intresserar mig, inte vet jag. 

Dock valvaka på varenda kanal??? HALLÅ hur många kanaler behöver visa samma sak?? oO  ( Det måste till och med ni som har satt er in i det här tycka att det är o ta i???) räcker väl med att en kanal visar de eller?

Aja whatever ni får tycka att jag tänker konstigt och ni får gärna komma med motargument (tillägga då att ni inte kan använda: det är viktigt o att det påverkar oss här i Sverige för det har jag redan konstaterat), men jag tänker inte sitta uppe och följa ngn valvaka jag tänker sova lugnt och få reda på vem som vann imorgon. ( för tro det eller ej, men de kommer ju säga vem som vann imorgon också- jo jag lovar det är sant)

Ni vet de här med att blogga är inte enkelt.
Jag är inte den som vill sitta o skriva en massa (ursäkta ordvalet) skit. Tkr de är ganska tråkigt att sitta och läsa bloggar där man skriver om vad man har gjort under dagen.
Mode är ganska kul att läsa om, men de blir tråkigt i längden och det är inte ngt som jag själv vill skriva om.

Men det är som sagt svårt. Det gäller att man väljer rätt ord när man skriver. Man måste försöka fånga en läsare. haha nae jag är inte speciellt bra på det, men jag lär mig väl.

jag kommer alltså inte vara den mest aktiva här kan jag nog villigt erkänna, eller också blir jag det endast för jag säger att jag inte kommer vara det.
Jag är faktiskt otroligt bra på att göra saker jag säger att jag inte ska, ngt jag väl måste lära mig också.