/JOTACK
Som min syster skrev: ibland blir man ju bara lite sådär glad. Fast jag tänkte väl säga omvänt: Ibland blir man ju lite sådär irriterad.
När jag vaknade imorse va jag trött, jomenvisst, dock va humöret på topp. Allt gick bara som jag ville behövde inte ens stressa till bussen ( yaay hur ofta händer de liksom?)
Så sätter man sig på bussen o så kliver person efter person på o liksom personer man inte ville träffa >.< Aja bara upp med smilet o köra på. Sen när man ska gå av har folk svårt att fatta att de ska flytta på sig. Man börjar liksom med ett trevligt " ursäkta", när de inte flyttar på sig upprepar man sig, den här gången lite mer irriterat.. När de fortfarande inte flyttar på sig blir man irriterad o nästintill snäser åt dem att de ska flytta på sig, då skuttar de glatt åt sidan så man kan gå av. Jag förstår inte måste man snäsa för att folk ska flytta på sig, de brukar väl vara tvärtom?
Hur som helst, de störde mig inte sådär jättemkt.
Man kommer fram till skolan, började till och med bra där, men när personer i ens närhet börjar få sämre humör sjunker liksom ens eget. Mitt humör sjunker speciellt när folk ska försöka tilrättavisa mig ( inte så poppis hos mig, jag gillar inte att ha fel, vilket jag inte heller hade i de här läget) Humöret sjönk från topp till kanske mitten (alltså inte sur, men inte överdrivet glad heller).
När man sen har bestämt något sedan länge, är det ju kul att sakerna blir av. Okej jag kan förstå om man faktiskt har sagt att man ska vara någonstans en viss tid senare på kvällen så man måste fixa sakerna under eftermiddagen. Dock om man slutar säg klockan 14 (bara så ni får perspektiv) och så ska man ta sig va kan det vara kanske 500m max på en 15 minuter ½timme. hur svårt kan det vara liksom? Det här irriterade mig något otroligt jättemycket. för personen i fråga brukar kunna ta sig ca 1½km på samma tid. I alla fall så blev de inte ngt.
Här sjönk mitt humör till nära botten, snacka om irritation. Folk runt omkring mig var irriterade och verkade liskom tycka synd om dig själva. Kort sagt de va gnälliga och den gnälligheten smittade av sig på mig. När min syster kom hem va hon också på dåligt humör- det gjorde stämmningen bättre (NOT)
Jag förnekar inte att jag kan vara likadan. Och under den kommande tiden kan de hända att de blir lite humörsvängningar, dels för jag har mkt att göra i skolan vilket gör att jag blir stressad ( när jag är stressad är jag ganska deprimerad o gnäller mkt). Att jag har så mkt att göra påverkar även mitt privatliv, de där med fritid är ngt sällsynt numera. Och NEJ mina eventuella humörsvängningar den kommande tiden kmr INTE att bero på PMS! GOSH finns de ngn värre kommentar när man är sur: "har du PMS eller"? NEJ jag kan va sur ändå!
Kolla de har redan börjat jag sitter här o gnäller >.< Whatever jag ska sätta mig o plugga historia ( wohooooooooooooooo som jag har längtat efter de (y) )
Sverigesmestmeningslösainlägg.se/ JOTACK!
När jag vaknade imorse va jag trött, jomenvisst, dock va humöret på topp. Allt gick bara som jag ville behövde inte ens stressa till bussen ( yaay hur ofta händer de liksom?)
Så sätter man sig på bussen o så kliver person efter person på o liksom personer man inte ville träffa >.< Aja bara upp med smilet o köra på. Sen när man ska gå av har folk svårt att fatta att de ska flytta på sig. Man börjar liksom med ett trevligt " ursäkta", när de inte flyttar på sig upprepar man sig, den här gången lite mer irriterat.. När de fortfarande inte flyttar på sig blir man irriterad o nästintill snäser åt dem att de ska flytta på sig, då skuttar de glatt åt sidan så man kan gå av. Jag förstår inte måste man snäsa för att folk ska flytta på sig, de brukar väl vara tvärtom?
Hur som helst, de störde mig inte sådär jättemkt.
Man kommer fram till skolan, började till och med bra där, men när personer i ens närhet börjar få sämre humör sjunker liksom ens eget. Mitt humör sjunker speciellt när folk ska försöka tilrättavisa mig ( inte så poppis hos mig, jag gillar inte att ha fel, vilket jag inte heller hade i de här läget) Humöret sjönk från topp till kanske mitten (alltså inte sur, men inte överdrivet glad heller).
När man sen har bestämt något sedan länge, är det ju kul att sakerna blir av. Okej jag kan förstå om man faktiskt har sagt att man ska vara någonstans en viss tid senare på kvällen så man måste fixa sakerna under eftermiddagen. Dock om man slutar säg klockan 14 (bara så ni får perspektiv) och så ska man ta sig va kan det vara kanske 500m max på en 15 minuter ½timme. hur svårt kan det vara liksom? Det här irriterade mig något otroligt jättemycket. för personen i fråga brukar kunna ta sig ca 1½km på samma tid. I alla fall så blev de inte ngt.
Här sjönk mitt humör till nära botten, snacka om irritation. Folk runt omkring mig var irriterade och verkade liskom tycka synd om dig själva. Kort sagt de va gnälliga och den gnälligheten smittade av sig på mig. När min syster kom hem va hon också på dåligt humör- det gjorde stämmningen bättre (NOT)
Jag förnekar inte att jag kan vara likadan. Och under den kommande tiden kan de hända att de blir lite humörsvängningar, dels för jag har mkt att göra i skolan vilket gör att jag blir stressad ( när jag är stressad är jag ganska deprimerad o gnäller mkt). Att jag har så mkt att göra påverkar även mitt privatliv, de där med fritid är ngt sällsynt numera. Och NEJ mina eventuella humörsvängningar den kommande tiden kmr INTE att bero på PMS! GOSH finns de ngn värre kommentar när man är sur: "har du PMS eller"? NEJ jag kan va sur ändå!
Kolla de har redan börjat jag sitter här o gnäller >.< Whatever jag ska sätta mig o plugga historia ( wohooooooooooooooo som jag har längtat efter de (y) )
Sverigesmestmeningslösainlägg.se/ JOTACK!
Kommentarer
Trackback
