Stop and stare
Ni vet de här med att blogga är inte enkelt.
Jag är inte den som vill sitta o skriva en massa (ursäkta ordvalet) skit. Tkr de är ganska tråkigt att sitta och läsa bloggar där man skriver om vad man har gjort under dagen.
Mode är ganska kul att läsa om, men de blir tråkigt i längden och det är inte ngt som jag själv vill skriva om.
Men det är som sagt svårt. Det gäller att man väljer rätt ord när man skriver. Man måste försöka fånga en läsare. haha nae jag är inte speciellt bra på det, men jag lär mig väl.
jag kommer alltså inte vara den mest aktiva här kan jag nog villigt erkänna, eller också blir jag det endast för jag säger att jag inte kommer vara det.
Jag är faktiskt otroligt bra på att göra saker jag säger att jag inte ska, ngt jag väl måste lära mig också.
trust?
I engelskan läser vi en bok- den handlar om en autistisk pojke som skriver en bok för att ta reda på vem som har dödat sin grannes hund.
Den här boken är väldigt speciellt skriven, med många komplicerade förklaringar. Eller egentligen är det inte så komplicerat. Bara komplicerat för det är så enkelt? Den här pojken försöker förenkla allting, och jag tro att det är ett sätt för honom att själv förstå en situation.
aa om jag då ska hålla mig lite till inledningen här. I den här boken finns det ett stycke:
"But sometimes we get sad about things and we don't like to tell other people that we are sad about them. We like to keep it a secret. Or sometimes we are sad but we don't really know we are sad. So we say we aren't sad. But really we are."
Det som jag just citerat är kort sagt mig själv i ett nötskal. Jag tkr egentligen inte om att berätta varför jag är ledsen. Det är ett sätt att visa sig svag, visa att någon faktiskt har sagt eller gjort ngt som sårat mig. Att jag inte är den där tjejen som inte tar någon skit- att säga att jag blivit sårad bevisar att min fasad är en lögn.
För hur tuff man än försöker att vara är vi alla människor. Vi låtsas att vi inte tar åt oss av den skit som slängs på oss, men alla tar åt sig den på något sätt.
Jag litar för mycket på människor. Och ett stort misstag jag brukar göra är att jag inte lyssnar på en av mina bästa vänner. senast sa han: " vet du vad du ger dig in på nu johanna?" Jag kör med min fasad- klart jag vet det. den här gången blir det rätt, kan inte gå fel en gång till.
Men han hade rätt. Igen. Jag gick på samma jävla nit en gång till. Jag lyssnade inte. Han hade rätt.
Jag vågar inte lite på någon längre, nu vet jag att det bara kommer sluta på samma sätt en gång till. Man klarar av mycket, men att bli så knäckt en gång till. Det fixar inte jag.
Dålig dag.
I de lägena vill jag inte ha någon som springer efter mig och tar tag i mig och säger: lugna ner dig, det är väl inte så farligt.
jag vill bara ha ngn som kan stå där och lyssna på mig, som inte tar åt sig av all den skit jag öser. Någon som säger : fy fan vad de suger!
